1. Man kan stänga av datorn runt halv tolv trots att man egentligen inte är trött och släcka lampan.
2. Mardrömmarna börjar försvinna
3. Man känner att livet precis har börjat, inget känns omöjligt och man ler när man går själv på stan.

Idag när jag satt och läste en gammal väns blogg kände jag att jag är så himla glad att jag inte är kvar i det livet. Mitt mål med det här inlägget är inte att trycka ner någon, jag bara delar med mig av mina tankar.

När jag först flyttade till Norge var jag så himla ledsen, då sättet jag lämnade Sverige var en aning turbulent och smärtsamt. Ena delen av mig saknade gamla vänner, och mitt gamla liv. Den andra halvan var glad att äntligen få vara fri.

Det som jag är så himla glad över, är att jag inte är fast i Sverige, med ett tråkigt jobb och dålig lön, där höjdpunkten på veckan är när jag går ut, festar och super.

Ni kanske undrar vad den stora skillnaden är, och jag insåg den egentligen inte förrän nu. Här är allting nytt. Hur luften smakar, hösten doftar, ansiktena jag ser. Allt. och det är så himla spännande och givande att leva när allt är nytt, och jag vågar ta mig själv och det jag känner i första hand.

Igår efter jobbet tog jag en promenad i solen och kände mig så himla levande. Att flytta till norge är något av det bästa jag gjort. Jag är så himla lycklig, och håller på att verkligen lära känna den jag egentligen är.

Bleach är en animeserie som jag följt veckovis sedan hösten 07. Men när jag började se på serien var jag helt exhalterad efter varje avsnitt. Jag undrar om serien har försämrats, eller om det är jag som har ändrats...för jag blir inte helt galen efter ett avsnitt längre.

Däremot älskar jag den fortfarande, och den har guvut mig mycket glädje. Min katt...(eller ja..får väl säga mamas katt..) är döpt efter huvudpersonen, och jag tänker även tatuera in honom på axeln.
En stor fet jävla bild.

"Något jag är livrädd för är att bli våldtagen. Jag dör hellre faktiskt... ...våldtäkt är nog det värsta, och att en familjemedlem eller nära vän dör såklart."

Jag har aldrig blivit våldtagen, men någon jag älskar högt har däremot blivit det. Om hon skulle gett upp för att detta hänt, hade hela min värld gått i bitar. Men istället klarade hon av att inte låta detta identifiera vem hon var.

Hon sa att hon inte påverkats så mycket av det, men när vi ser tillbaka på tiden efter att det hänt, är det helt solklart hur hon påverkades, och hur extremt dåligt hon mådde.

Men nu har hon mer än andra i hennes ålder har. Och hon låter sig själv vara lycklig, och har många underbara ting i sitt liv.

Alla människor har rätt till en åsikt, men att skriva en sådan hemsk sak på sin stora blogg, och att få folk att hålla med om detta, tycker jag är sjukt.

Unga människor påverkas så mycket lättare än vad folk tror. Det kan hända att någon som blivit våldtagen och redan känner sig värdelös och kränkt, känner sig ännu mer värdelös efter att ha läst något sådant. Som om det är okej för den personen då att ta sitt liv.

Som hon själv skriver är det värsta när en nära vän eller familjemedlem dör. Varför vill hon då själv sätta andra i den sitsen? Då är det ju som att hon själv våldtar dom hon älskar mest.

Jag förstår att hon inte menade sitt inlägg på det här sättet, men har man en stor blogg får man tänka till en extra gång innan man skriver något.

Sedan jag flyttade till norge, eller främst sedan jag flyttade från lyxen hos min syster där hon lagade mat till mig, har jag bara ätit skit.

Jag skojar inte när jag säger att jag inte ätit något annat än nudlar, tonfisk, majs, chips, kebab (och en och en annan smörgos hit och dit) samt banan, på två månader. (Nästan 200g chips varenda kväll hela den tiden)

Jag brukade ha väldigt fin hy, kanske lite för torr i ansiktet. Ni vet, sådär så att man måste smörja in det så fort man blött ner det, men gör man det så är det lugnt. Men aldrig finnar. (alla har finnar..men ni vet, sådär irriterande få gånger).

Men nu sittr jag här med både torr hy, och blank i ansiktet. Vafan? Jag blev aldrig blank förut! hur kan man ha både torr och fet hy?

Så när jag får lön blir det dags att se över kost och hälsa.

Stockholms lokaltrafik är helt förfärlig. På vintern får man ju alltid vänta på tågen. Och tunnelbanorna är ju typ tio minuter försenade.

Tyckte jag när jag bodde i Stockholm. Eftersom att jag bodde en bit utanför och var tvungen att ta pendeltåget, åkte jag ibland på nitlotten att tågen var försenade, men när jag tänker efter, så var dem aldrig så himla mycket försenade. Och tunnelbanorna krånglade faktiskt nästan aldrig, och när dom gjorde det, var det med några minuter.

I Oslo däremot. Wow. Jag är helt livrädd för att vintern ska komma efter vad jag har hört. För att komma i tid till jobbet måste man inte åka en, utan två timmar tidigare än man egentligen behöver. Smaka på den. Sug på det, och tänk efter. Om jag i vanliga fall tar 09:03 tåget, innebär det att jag måste ta 07:03 tåget istället. Gulp.

Så kära 08:or. Sluta klaga, SL är inte helt fel ändå.

Førut trodde jag att Dessie skulle førvandlas till Kissie nær hon blev ældre. Men om man varit lite extra uppmærksam (eller jag inte så himla uppmærksam egentligen) så tycker jag snarare att Dessie går samma væg som Blondinbella.

Tyværr kunde jag inte få tag på en bild på Kissie från jobbdatan men om ni ser på Dessie førut:


Så skulle jag iallafall tro att hon var påvæg åt Kissie hållet...men om man ser på Dessie nu:


Och på Blondinbella nu:


Och om man ser på att Dessie børjar ta tag i sitt liv, plugga, provocera på ett mindre osmakligt sætt (som kissie fortfarande gør), så tycker jag att man ser likheter från nær Blondinbella først provocerade før att sedan væxa upp och gøra något annat av sin blogg.

Jag vet inte, men det ær bara något jag lagt mærke till. Vad tycker ni?